inte rastat fingrarna här på snart en månad, har väl helt enkelt inte blivit av eller funnits ork eller lust att knappra ner nåt vettigt.. men nu jäklar.
Haft mammafamiljen på besök i helgen, eller vi började i Skövde i fredags där Vanja gjort sin GMU under tre månader och nu skulle ta examen eller vad man nu använder för ord till det.. När vi anlände stod det sex plutoner med grönklädda ungdomar uppställda och några minuter senare blev de hälsade av sin kapten och gensvaret från de gröna fick alla oss civila att flyga en halvmeter bakåt och brista i skratt. GODMIDDAG KAPTEN!! ja men hej på dig med du kände jag.. Jag fick även på mig utrustning o grejer mest för att Vanja ville det, skulle få känna på vad de kånkade runt på ute i skogen. höll mest på att trilla bakåt av tyngden och vapnet vågade jag inte hålla efter att jag viftat det i ansiktet på ett par personer.. tror inte riktigt att det där med militär är nåt för mig faktiskt.
Resten av helgen bjöd på besök i badhuset i stan, lillungen var helt överlycklig av allt vatten medan jag mest uppskattade jacuzzin (som stavningskontrollen vill ändra till Jamaica... inte riktigt rätt va gooooogle). Mat på Jensens och fika på Viskan följt av allmänt trevligt häng med alla :) Lägenheten har varit full av liv fram till klockan 14 idag, då lämnade de mig. och herregud vad tomt det blev. Var länge sen jag kände mig så ensam, lyckades tydligen vänja mig med sällskap ganska så snabbt över helgen. Nästan, bara nästan, så att jag saknade någon att vara tillsammans med. Bara för att liksom, då är det nästan illa. Trodde faktiskt att singellivet var the shit för mig, men ibland kan man tydligen sakna att ha nån.. Som tur är för mig så kommer jag väl aldrig att hitta Mr Right, för jäkla petig. Även om man ska vara det, ska väl inte nöja sig med nåt bara för att heller.. Dessutom så krävs det väl sin man för att stå ut med mitt fantastiska humör, eller mig överlag. Nej, singel får det nog bli ett tag till.. För när man väl hittar nån som kan verka bra så är de oftast redan tagna också, lagen av all jävlighet. Nåja, jag får väl sitta här och vänta på bättre tider helt enkelt. Jaaag klarar mig, har jag alltid gjort. Och snart kommer jag väl också att ha vant mig vid att vara själv igen, så att den här känslan av ensamhet försvinner.
Och för att få in en glädjande nyhet i min skit här så har jag med hjälp av systeryster (den stora, inte den på två år) fått ben på min säng så nu kommer jag att sova liiite högre, jag kommer att få en helt ny syn på världen! undrar om jag kommer få svindel och eventuellt ramla ur sängen imorgon när jag ska upp, det återstår att se.
sååå.. eeeh... ja. hej hej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar