känner vi varandra eller inte?

Alltså, jag har funderat lite. Man ser ju så sjukt många människor överallt och väldigt mycket på Facebook, andra människors vänner och folk man kommenterar andras statusar med. Folks respektive osv..

Frågan jag ställer mig sen när jag väl ser personen i verkligheten är, känner vi varandra? Har vi setts innan "på riktigt" eller bara på fb? Ska vi hälsa på varandra, och om vi ska det, ska vi presentera oss?
Jag har tyvärr lite kasst minne, jag tror att jag inte har det men så är det.. Minns inte alltid om jag presenterat mig för någon innan om jag skulle råka känna igen denna, så det blir ofta en fet klump i min mage medan jag funderar på vad jag ska göra. Hälsa, presentera mig, nicka, ta i hand, göra ingenting. Oftast blir det nog så att jag väntar på att den andra ska ta första steget, mest för att jag inte har nån koll.
Var med om detta i veckan, blev väldigt stelt och tryckt stämning (tyckte jag iaf) och ingen av oss visste riktigt hur vi skulle reagera. Blev ett litet "hej" och sen lite småleenden. heelt fantastiskt!

Eller så ropar jag bara ett högt jävla HEJ! och ser skitglad ut, mest för att det oftast blir så fruktansvärt roliga reaktioner. Folk blir så.. obekväma. eller väldigt glada, för ett hej och ett leende piggar nästan alltid upp.
Förutom när jag kommer med det klockan sex på morgonen, då hatar folk mig.. Jag var sån imorse, många undrade vad det var för fel på mig. Det undrar jag ofta, men det är väl mest bara så att man får lära sig att leva med det.

Men ja, det är väl allt detta. Ska man hälsa på varandra för att man är vänner på fb? För att man varit på samma fest nån gång men kanske knappt pratat? är nån släktings kompis? kompis kompis? Allt detta är väl individuellt, men jag är bara förvirrad över alltihop. Man gör väl som man själv vill, men det jobbigaste med det hela är väl att inte få ett hej eller åtminstone ett igenkännande tillbaka, vad ska man göra då? Låtsas som att det regnar, eller att man pratar i telefon?
Eller så kan man väl helt enkelt skylla på att man är schizofren eller pratar med sina låtsaskompisar. Borde ju funka, alla är vi ju lite knäppa innerst inne. Det är bara hälsosamt.

Tack och bock, slut på mina fredagsfunderingar. tror jag.

juuuust for pinterest

just for pinning my own hair... :D

Årets första träning!

Efter ett härligt julfirande hemma på ön och ett väldans trevligt nyårsfirande i göteborg är jag nu tillbaka i vardagen.. Kändes lite halvkonstigt att börja jobba en onsdag och min hjärna tror att det är tisdag idag.. Blir väl en trevlig överraskning imorgon när det faktiskt är fredag :)

Det blev årets första träning på Sportlife med Carola idag, var ett tag sen jag var där nu och hemma har det bara blivit en enda träning, inte så bra.. Men det kändes iaf bra idag! lite uppvärmning på löpbandet och sen ner bland maskinerna där det blev rygg och armar. Avslutade uppe på mattorna med lite mage samt en vända på balansplattan och sen en massa stretching, får väl passa på när kroppen är varm helt enkelt. Med tillräckligt mkt stretchande kanske jag kan bli lite smidigare också, eller nåt sååånt va.

Målet för året blir väl helt enkelt att hålla igång träningen ordentligt samt se till att jag får upp konditionen och att jag bara orkar mer.. Luddiga mål men det får funka för mig :P
Ett första delmål får bli att jag ska orka springa 10 min i sträck utan att dö, har väl mycket med viljan att göra men idag orkade jag med 2 minuter.. inte helt ok. vet inte helt vad jag ska sätta för mål på styrkan, om det är att orka göra fler gånger eller att lyfta mer. får väl googla lite eller fråga nån som vet. jag löser det :)

Skönt att ha någon att träna med iaf, utan Carola hade jag ju aldrig börjat och jag är glad att vi håller igång! duktiga vi.

nu är jag slut, ryggen värker så det blir en vända på spikmattan innan det blir sovdags. eller så somnar jag väl på den som vanligt, lika bra det.. :D

på återseende, tänker inte lägga löfte om att blogga bättre 2013 för det kommer aldrig att hålla i sig. tjo!

att skaffa sig singelkilon

Så är det väl oftast, inte alltid det säger jag inte, men det ser man ju ändå rätt ofta.. När några går o blir tillsammans så blir det väl då lite mer hemmahäng, hemmamys och lite mer gott att äta. Och man lägger på sig.. Visst, många tränar och rör på sig ändå och vissa går inte upp, men man blir väl helt enkelt bekväm i det. Sen när man upptäcker att man börjar bli fet så är det typ försent, eller det är iaf svårare att plocka bort det som man gått upp..

Men hur FAN är det då när man är singel och skaffar sig såna kilon? Vad kallas det då, singelkilon? Man sitter hemma och tycker lite synd om sig själv för att man är ensam, eller så har man mens och PMS och behöver trösta sig för det. Sen upptäcker man att man blivit lite större, och då äter man mer för det också.. Jag VET att jag inte är tjock, men jag är fan inte så jävla smal som jag varit innan. Nuuu har jag iaf försökt börja röra på mig, men det känns som att man måste vara ute hur jävla länge som helst för att göra va med allt man trycker i sig. För att hoppa över den där godisbiten eller kakan är ju fan inte lätt.. Inte kan jag med att gå till nåt gym heller, hur kul är det att gå på pass själv? och lyfta nåt läskigt på gymmet vågar jag ju inte, ingen aning om hur man gör och inte vågar jag gå dit med nån läskig människa heller. Kul att stå o hålla på när alla kan stå o titta på en liksom..

Nåja.. Ut på några jävla promenader kan jag ta mig iaf, det finns det roligt sällskap till och tur är väl det :) OM nån nån gång har lust att dra med mig på nåt roligt pass så får jag väl använda detta som nån slags annons till det, kommer väl säkert ångra mig men fet har jag inte lust att bli.. och choklad är gott. så det så. punkt. hej.

Att känna sig så jävla ensam

inte rastat fingrarna här på snart en månad, har väl helt enkelt inte blivit av eller funnits ork eller lust att knappra ner nåt vettigt.. men nu jäklar.

Haft mammafamiljen på besök i helgen, eller vi började i Skövde i fredags där Vanja gjort sin GMU under tre månader och nu skulle ta examen eller vad man nu använder för ord till det.. När vi anlände stod det sex plutoner med grönklädda ungdomar uppställda och några minuter senare blev de hälsade av sin kapten och gensvaret från de gröna fick alla oss civila att flyga en halvmeter bakåt och brista i skratt. GODMIDDAG KAPTEN!! ja men hej på dig med du kände jag.. Jag fick även på mig utrustning o grejer mest för att Vanja ville det, skulle få känna på vad de kånkade runt på ute i skogen. höll mest på att trilla bakåt av tyngden och vapnet vågade jag inte hålla efter att jag viftat det i ansiktet på ett par personer.. tror inte riktigt att det där med militär är nåt för mig faktiskt.

Resten av helgen bjöd på besök i badhuset i stan, lillungen var helt överlycklig av allt vatten medan jag mest uppskattade jacuzzin (som stavningskontrollen vill ändra till Jamaica... inte riktigt rätt va gooooogle). Mat på Jensens och fika på Viskan följt av allmänt trevligt häng med alla :) Lägenheten har varit full av liv fram till klockan 14 idag, då lämnade de mig. och herregud vad tomt det blev. Var länge sen jag kände mig så ensam, lyckades tydligen vänja mig med sällskap ganska så snabbt över helgen. Nästan, bara nästan, så att jag saknade någon att vara tillsammans med. Bara för att liksom, då är det nästan illa. Trodde faktiskt att singellivet var the shit för mig, men ibland kan man tydligen sakna att ha nån.. Som tur är för mig så kommer jag väl aldrig att hitta Mr Right, för jäkla petig. Även om man ska vara det, ska väl inte nöja sig med nåt bara för att heller.. Dessutom så krävs det väl sin man för att stå ut med mitt fantastiska humör, eller mig överlag. Nej, singel får det nog bli ett tag till.. För när man väl hittar nån som kan verka bra så är de oftast redan tagna också, lagen av all jävlighet. Nåja, jag får väl sitta här och vänta på bättre tider helt enkelt. Jaaag klarar mig, har jag alltid gjort. Och snart kommer jag väl också att ha vant mig vid att vara själv igen, så att den här känslan av ensamhet försvinner.

Och för att få in en glädjande nyhet i min skit här så har jag med hjälp av systeryster (den stora, inte den på två år) fått ben på min säng så nu kommer jag att sova liiite högre, jag kommer att få en helt ny syn på världen! undrar om jag kommer få svindel och eventuellt ramla ur sängen imorgon när jag ska upp, det återstår att se.

sååå.. eeeh... ja. hej hej.

PMS och konstiga killar

Gårdagens utgång började toppen, det var en massa trevligt folk hemma hos mig och vi firade några födelsedagsbarn. Gruppen splittrades och det blev jag och Evelina som tog oss ut på stan, började fint på Bishops. Sen kom ju då den första konstiga killen va.. Känner igen honom och det verkar som att han känner igen mig också, så jag hejjar lite. Då stannar människan och tittar på mig och säger "jag vet, jag har varit med på TV". Tyckte säkert att han var jättecool, men när jag sen frågade om han kände igen mig så svarade han ja. Han visste inte riktigt varifrån, men jag lade fram lite fint att om vi känner igen varandra så kan ju inte jag ha sett honom på TV för vart skulle han då ha sett mig? 

Grejen är väl sån att han jobbar på däckfirman där jag byter mina däck, viilket inte var allt för länge sen osv. Han kopplade lååångsamt och tyckte tydligen att vi skulle fortsätta att prata, när jag sen vände mig till folket jag var med från början så står människan kvar bakom och bara glor och småler. Fruktansvärt normalt beteende. Oerhört bedårande, helt fantastiskt. Efter några minuter fick jag förklara att jag behövde vara lite social på annat håll, då gick nog bollen in i mål och poletten trillade ner.

Vidare på Bara började det också trevligt, tills vi hamnade vid några konstiga människor där en kille började provocera mig så fort jag brydde mig om min vän. "men mamma, ta det lugnt nu", "oj, nu är mamma igång", "men mamma, blir du sur nu??" osv. 

Till detta hör att jag har fantastiska PMS och igår var det en såndär dag då jag var ganska så lättstött med lite alkohol i kroppen. Bad den manliga strippan, fantastiskt yrkesval........., att sluta men det bara fortsatte. Jag har en tendens att bli väldigt arg, men av tidigare erfarenheter så har jag lärt mig att inte slå till folk på offentliga platser eller på fest överlag, så jag höll mig i skinnet. 

Efter ett toalettbesök kom vi tillbaka och innan jag hinner sätta mig så känner jag en hand mellan benen som smeker vidare upp över rumpan, ytterligare en fantastisk kille som satt bakom mig ville tydligen ha min uppmärksamhet, och det bästa han kunde komma på var att ta på mig där? hur JÄVLA dum kan man få bli på en skala? Duktig Louise höll händerna i styr även denna gång, det blev bara en svart stirrande blick och en utskällning med låg och skarp röst. Killen blev jävligt tyst efteråt och tittade förhoppningsvis inte åt mitt håll nåt mer. 

Strippan fortsatte sedan sitt provocerande då han tydligen inte fick tillräckligt mkt uppmärksamhet, och då sprack det för mig. Var så fruktansvärt arg inombords men visste att jag inte kunde göra nåt åt det, människan gick inte att resonera med. Istället började tårar rinna av ren jäkla ilska, det är ju fan helt jäkla sjukt hur min kropp reagerar på vissa grejer. Slutade med att jag gick hemåt strax efter halv ett, köpte mat och hoppade på bussen för att sen sova som en sten.

Men alltså, seriöst. Visst att killar kanske inte alltid är världens smidigaste djur och de kanske är så här för det mesta egentligen, men ändå. Ska man behöva vara en jäkla PMStant för att se hur de beter sig? 

Träffade självklart en del trevliga människor igår också, det här var bara de tre rötäggen som jag kände att jag behövde ventilera mig om. Eller ja, den första var väl inget rötägg direkt, bara lite trög. Och alla killar är inte idioter, det vet jag. Hade väl bara oturen att råka ut för ett par stycken när mitt humör inte var på topp.. 

Nåja, ska det vara så kan det lika gärna vara ordentligt! ta allt på en gång så att jag slipper skiten ett par gånger framöver, undrar om det fungerar så? Återstår att se... på återseende, en annan dag. hej!

Vad har hen mellan benen?

Alltså, jag har funderat lite. Det här med att vi nu ska vara könsneutrala.. Det kan ju tolkas på olika sätt, kanske betyder det egentligen att själva könet ska vara neutralt? Då är det hejdå till fitta och kuk, snippa och snopp. Vad ska vi döpa dem till då?

Fopp? Kuppa? Kitta, fuk.. Snuk? Knitta, snitta, snik, fik...

Snuk och snitta går väl bort eftersom de låter som en blandning av snopp och kuk samt snippa och fitta.. Så de alternativen funkar inte.
Eller ska vi komma fram med nåt nytt ord? Eller helt enkelt säga underlivet? Fast det vore ju väldans tråkigt.

Sen borde det väl inte heta att det är en kille eller en tjej heller, ska vi bara referera till varandra som människa då eller? Man kan ju säkert dra detta ännu längre.. Det får kanske bli en fortsättning?


Jag ska väl inte vara sån. Jag tycker att det är bra att vi går mot ett mer jämställt samhälle, men jag tycker samtidigt inte att det ska in en massa kvinnor (eller en massa män heller för den delen) i mans/kvinnodominerande yrken och styrelser bara för att det ska vara lika och rättvist. Dit kommer man väl ändå på meriter, med rätt utbildning, blod svett och tårar? Inte in på ett bananskal bara för att du är av ett visst kön.. Men ja, om nu alla är "hen" (som inte är ett ord enligt chrome, såatte....) så är det väl så det går till då. egentligen. Att man kommer in på meriter, som den man är och inte pga könet? Hen är väl då egentligen en bra grej, men jag pallar inte ordet. seriöst. Jag gillar att veta om det är en man eller en kvinna det pratas om, det är lättare att ta till sig liksom. Hen blir mest bara förvirrande.

Och tänk om en hen skulle träffa en annan hen på internet och inte berätta vilken sorts hen den är, alltså vad hen har mellan benen, och att de sen träffas irl utan att ha bytt bilder eller pratat på riktigt. Fatta vilken besvikelse (eller lycka) om det råkar vara en av "hen" som man inte tycker om. Visst, vissa blir kära i en personlighet, men det måste ju ändå finnas en attraktion och vissa hen kanske inte är intresserade av just hen.

Alltså, fattar ni att jag blir förvirrad eller?

På återseende/hörande/läsande när jag kommer på nåt nytt kul att skriva, eller bara har lust att skriva ner nån skit. hej!