Alltså, jag har funderat lite. Man ser ju så sjukt många människor överallt och väldigt mycket på Facebook, andra människors vänner och folk man kommenterar andras statusar med. Folks respektive osv..
Frågan jag ställer mig sen när jag väl ser personen i verkligheten är, känner vi varandra? Har vi setts innan "på riktigt" eller bara på fb? Ska vi hälsa på varandra, och om vi ska det, ska vi presentera oss?
Jag har tyvärr lite kasst minne, jag tror att jag inte har det men så är det.. Minns inte alltid om jag presenterat mig för någon innan om jag skulle råka känna igen denna, så det blir ofta en fet klump i min mage medan jag funderar på vad jag ska göra. Hälsa, presentera mig, nicka, ta i hand, göra ingenting. Oftast blir det nog så att jag väntar på att den andra ska ta första steget, mest för att jag inte har nån koll.
Var med om detta i veckan, blev väldigt stelt och tryckt stämning (tyckte jag iaf) och ingen av oss visste riktigt hur vi skulle reagera. Blev ett litet "hej" och sen lite småleenden. heelt fantastiskt!
Eller så ropar jag bara ett högt jävla HEJ! och ser skitglad ut, mest för att det oftast blir så fruktansvärt roliga reaktioner. Folk blir så.. obekväma. eller väldigt glada, för ett hej och ett leende piggar nästan alltid upp.
Förutom när jag kommer med det klockan sex på morgonen, då hatar folk mig.. Jag var sån imorse, många undrade vad det var för fel på mig. Det undrar jag ofta, men det är väl mest bara så att man får lära sig att leva med det.
Men ja, det är väl allt detta. Ska man hälsa på varandra för att man är vänner på fb? För att man varit på samma fest nån gång men kanske knappt pratat? är nån släktings kompis? kompis kompis? Allt detta är väl individuellt, men jag är bara förvirrad över alltihop. Man gör väl som man själv vill, men det jobbigaste med det hela är väl att inte få ett hej eller åtminstone ett igenkännande tillbaka, vad ska man göra då? Låtsas som att det regnar, eller att man pratar i telefon?
Eller så kan man väl helt enkelt skylla på att man är schizofren eller pratar med sina låtsaskompisar. Borde ju funka, alla är vi ju lite knäppa innerst inne. Det är bara hälsosamt.
Tack och bock, slut på mina fredagsfunderingar. tror jag.
